SD:s skolpolitik är verklighets-frånvänd
Ask Fernström och Pernilla Ivares, V Nynäshamn, ger replik på SD:s uttalande i NP om att skolan inte ska ”vara en propagandamegafon för ovetenskapligt genustrams, mångkulturpropaganda eller dåligt underbyggd klimatpanik”
Skolans uppgift är inte att producera lydiga arbetare. Skolans uppgift är att ge våra ungdomar goda, jämlika och jämställda möjligheter att förverkliga sina liv precis som de själva vill.
Utöver att våra elever således bör erbjudas en bred palett av kunskap och förmågor för att kunna lära känna sig själva, vad de tycker om och vad de är bra på, är det även minst lika viktigt att de ges verktygen att kunna kritiskt reflektera över denna kunskap. För kunskap kommer oftast inte i prydligt opolitiska och otvetydiga former som kommer att bestå för alltid.
Att ignorera denna typ av kunskap genom att fokusera på till synes oproblematiska ämnen som matematik och naturkunskap kommer inte att få den att försvinna. Snarare är det just denna förmåga till kritisk reflektion, och den nyfikenhet och det mod denna förmåga göder till att ifrågasätta och utmana vedertagen kunskap och normer, som får vårt samhälle att röra sig framåt. Oavsett om det sker inom matematik, naturkunskap, samhällskunskap eller kultur.
Om vi vidare ska prata om en skolpolitik som inte främjar otrygghet och våld är det skrämmande att Sverigedemokraterna beskriver möjligheten för våra unga att förverkliga och förstå sig själva som “genustrams”.
Samtal och kunskap om människors olikheter må ses som onödigt för de lyckligt ovetande heterosexuella cis-personer som känner sig bekväma med samhällets förväntningar av dem, men för resten av oss är denna exkludering från normalitet och det hat vi känner från andra och oss själva när vi inte lyckas möta dessa godtyckliga förväntningar, inget mindre än just våld och otrygghet.
Detta är ett faktum som inte minst visar sig i unga HBTQIA+-personers suicidrisk. Sverigedemokraterna kanske är villiga att acceptera denna konsekvens i sin ideologiska jakt på ett homogent folk, men vi i Vänsterpartiet ser det som gravt förödande om skolan inte skulle visa elever samma respekt och ge samma förutsättningar att lära känna sig själva och varandra, oavsett deras sexuella läggning eller könsidentitet.
Detsamma gäller även barn och ungas möjlighet att kunna förstå och känna samhörighet med sina närstående, varpå hemspråksundervisning är en nödvändighet.
Det är mycket som behöver förändras med skolan, det är inte fråga om den saken. Lärarlönerna behöver öka och börja hålla bättre takt med inflationen. Klasstorlekarna måste minska. Elevers behov av resurser måste mötas och ungdomar behöver generellt sett ges större tillgång till fritidsaktiviteter och egna offentliga utrymmen. Vänsterpartiet anser däremot inte att problemet med skolan är den breda kunskap som erbjuds.
Slutligen, att kalla årtionden av klimatforskning och en obestridbar majoritet forskares slutsatser gällande människans hårt negativa påverkan på klimat och miljö för “klimatpanik” är verklighetsfrånvänt och underminerande. Snarare än att vilja tysta våra unga när de är modiga nog att påtala obekväma sanningar, borde vi vara väldigt stolta över att åtminstone de bryr sig tillräckligt för att reagera och vilja få till en snar lösning på den allt mer existentiella klimatfrågan.